Minnesverser

Livets slut kan ingen hindra
men vackra minnen kan sorgen lindra.

Låt oss minnas de soliga dagar,
då sorg och smärta oss fjärran var.
Låt oss minnas de glädjedagar,
då vi alla tillsammans var.

Tack för vad Du givit,
tack för vad Du var.
Tack för ljusa minnen,
som Du lämnat kvar.

Ditt goda hjärta
Ditt ljusa sinne
hos oss skall leva
i tacksamt minne.

Du hann ej säga oss farväl,
ty döden kom så fort.
Men låt oss säga dig vårt tack,
vid evighetens port.

Aftonklockan börjat klämta,
kvällens skymning faller på.
Livets låga slutat flämta,
nu till vila Du fått gå.

Tyst och stilla har Du levat,
tyst och stilla gick Du bort.

Så stilla kom döden,
den kom som en vän.
Den tog dig i handen,
och förde dig hem.

Händer knäppta, ögon slutna,
livets sista krafter brutna.
Du var trött, behövde ro,
nu Du funnit vilans bo.

Hur skönt att somna,
när dagen är slut.
Hur skönt att vila,
från lidandet ut.

Livets dag till afton gått.
Hjärtat nu sin vila fått.

Ditt goda hjärta,
ditt ljusa sinne.
Hos oss skall leva
i tacksamt minne.

Varmt var ditt hjärta,
och glatt ditt sinne.
Ljust och soligt
lyser ditt minne.

Ett strävsamt liv har slocknat ut,
en flitig hand har domnat.
Din långa arbetsdag är slut,
ditt trötta huvud somnat.

Vi ville så gärna behålla
Dig kvar
men Din stund på jorden
fullbordad var

Vi alla som känt dig och vet hur du var,
önskar så att du bland oss fanns kvar.
Men nu när du gått dit vi alla ska gå
med glädje vi minns allt det fina ändå.

Hand i hand från ungdomsåren
Vi troget vandrat med varann
Vi delat kärlek, hopp och frid
Vi delat sjukdom, sorg och strid.

Änglar finns
Det är dem vi minns

Mor har räckt dig handen
du har fattat den.
På den andra stranden
Har ni mötts igen.

Sov gott, käre Far i gravens ro
Hav tack för din kärlek,
din möda och tro.

Skön blir nu vilan som Herren dig ger.
Gott är att veta du lider ej mer.

Minnet vår glädje,
återseendet vårt hopp.

Ögon kan tindra,
läppar kan le.
Men sorgen i hjärtat
kan ingen se.

Du var mitt allt i evighet.

Minnets rosor vissnar aldrig.

Tomt är hemmet och
tomt bland vänner,
ej finns det ord,
för den sorg vi känner.

I minnet du lever,
du finns alltid kvar.
I minnet vi ser dig,
precis som du var.

Ljuvt är att vila när krafterna domna.
Skönt i den eviga vilan få somna.

Två ögon slutna
Två händer knäppta
i stilla frid.

Gråt ej för att jag är borta
gläds för att jag har funnits.

Gud för dig är allting klart,
allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig,
och i dunklet ser du mig.

Lyckliga åren har svunnit
smärtornas år likaså.
Sorgen nu fyller vårt hjärta
men lyckliga minnen består.

Där borta där vindarna sjunga
sin eviga jubelsång
Vi glömma sorgerna tunga
och mötas åter en gång.

Ett hjärta av godhet har slutat att slå,
den eviga vilan har kommit.
Oändlig är saknaden bitter och stor,
dock finnes en tröst du sover i ro.

Strävsamt och nöjt har du levat din tid,
ljust är ditt minne. Vila i frid.

Så trött, så svag och matt du var
av sjukdom lång och svår.
Nu vilans famn du funnit har,
så skönt du slumra får.

Skönt att få vila när krafterna domna,
trött efter årens möda och slit.
Vi önskar dig alla,
vila i frid.

Hur tomt det efter dig har blivit,
det känns som solens ljus gått ner.
Ty ingen såsom du oss kärlek givit,
din plats kan aldrig fyllas mer.

Du ville så mycket och mycket du hann,
din dag var så verksam med allt som du hann.
Att du lämnade oss är svårt att förstå,
du finns i minnet så nära ändå.

Flitig så länge krafterna räckte,
fridsam och nöjd har du levat din tid.
Somnat när allmakten livslågan släckte,
ljust är ditt minne, vila i frid.

Två ögon som är slutna,
två flitiga händer lagt sig till ro.
Så vilar det vackra förflutna
i minnenas helgade bo.

I sorgens stilla stunder
så månget minne vaknar.
Och varma tankar vandra
till kära som vi saknar.

Herre till dig får jag komma
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel
dit många vandrat förut.
Så tryggt att få tro
att bönernas bro,
skall bära mig hela vägen hem.